Jag har pratat om det några dagar nu... Att det var länge sedan jag bäckmetade. Det var ju där allting började en gån för så där 20 år sedan. Inne i Arbråskogarna slingrar sig en mängd bäckar som inte är mycket större än vanliga diken, men är fulla av liv.
Då Fiskevårdsföreningen arrangerade KM i mete vid älven tidigare på kvällen och man sett hur folk dragit upp den ena mörten efter den andra så på hemvägen slog tanken mig att nu var det dags. En U-sväng och vidare upp i skogen. Spön hade jag i bilen... Förvisso 4meters men de gick ju att ordna. Att ta bort en sektion för att göra dessa till 3 meters visade sig vara en för liten minskning. att krypa kring träd och buskar med så långa spön funkar inte.
Jag kommer ihåg spöna man använde när man var liten, det var gamla kastspön som man knöt fast linan i toppöglan, de var inte längre än 1,5m och det var den längden man skulle haft i dag också.
Bäckar som knappt ser ut att innehålla vatten innehåller massor av liv. Bäcköringar och bäckrödingar i varierande storlek kastade sig huggvilligt över masken, och bakom varje sten och i varje hölja gömde det sig en fisk.
På mindre än en timmes fiske så blev det säkert 15 fisk. Tyvärr hade 2 bäckrödingar kastat sig över min mask att kroken satt långt nedanför gälarna vilket resulterades i att de fick avlivas. Men alla de andra simmar kvar, och nu dröjer det nog inte 15år till nästa gång man kommer tillbaka, för fasen vad skoj det var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar